Första gången sen 1999 som man får se Mercyful Fate live igen. Det är ingen återförening, det är en fortsättning.
Förväntningarna är höga, bara känslan att få se King Diamond och Hank Shermann på scen tillsammans igen, framföra alla de klassiska låtarna från de första albumen, får nästan en att fundera på om det är sant.
Öppningen med ”The Oath” sätter nivån för nattens spelning – en mörk mässa i Satans tecken…
Den nya låten ”The Jackal of Salzburg” är lite svår att ta till sig ibland alla låtarna som man hört så många gånger förr. Inte så konstigt kanske, när det är första gången man hör den live. Ska bli intressant att höra den när/om det kommer ett nytt album.
Efter att man fått ett smakprov från en eventuell framtida platta så radas klassikerna upp en efter en. Lite synd bara att festivalspelningar som denna har en tendens att vara för korta. För hur många låtar som ens kläms in, så är där alltid fler man vill höra.
Den inhyrda turnébassisten, Joey Vera, från bland annat Armored Saint och Fates Warning tycks passa in bra. Han gör ett bra jobb och kemin mellan honom och bandet tycks vara god.
King sjunger över lag riktigt bra och musiken är snudd på klanderfri. Det enda smolket i bägaren skulle vara Hanks keps… Jag tycker inte den passar in.
Kvällen höjdpunkt måste vara den fantastiska ”Satan’s Fall” – Ett mästerverk man aldrig kan tröttna på. En bra spelning och jag hoppas detta inte var sista gången man fick se Mercyful Fate live.
Låtlista:
The Oath
The Jackal of Salzburg
A Corpse Without Soul
Black Funeral
A Dangerous Meeting
Melissa
Doomed by the Living Dead
Curse of the Pharaohs
Evil
Come to the Sabbath
Satan’s Fall
Se fler bilder från spelningen i bildarkivet.